#101: Hur ska jag få henne att se mig? Ser hon mig när hon tittar på mig? - anonym

Det är svårt att se någon helt klart, utan att göra sig förespeglingar eller överdrifter om deras personlighet och karaktär. Ibland är föreställningarna om en människa radikalt mer positiva än det faktiska innehållet. Det är därför så många elaka män ändå blir bortgifta en dag. När hon tittar på dig ser hon kanske den goda maten du åt som barn. Att du var ett barn som fick glass i parken och hade vit sölig krage. Men egentligen var du kanske en sådant barn som satt stilla i baksätet på en bil och hissade upp och ned bilrutan med en håglös blick på världen. Eller så kanske du var ett sådant barn som aldrig var ett barn egentligen. Det hör inte hit. Kanske skulle hon se dig bättre om du köpte likadana glasögon som henne. I slutänden dras de flesta av oss till det välbekanta.  

#100: Jag känner skam, för mina tankar, för min existens. Jag skäms på det vis ett barn kan skämmas på. Kommer jag någonsin att bli vuxen igen? - Pojkspillra

De närmsta dagarna kommer du se en bild av dig själv som barn och överväldigas av förlägenheten i blicken, och sedan: den underliggande stoltheten. Barnet möter din blick med bara knän 
och 90-talsklänning och slingorna som hänger fram
som ett förtydligande av ditt ansikte. Det är kanske här det börjar. Splittringen delar dig själv från dig själv och placerar andetaget utom räckhåll. Det är din egen 
blick på dig själv som förstoras och halsgropen där du brukar lägga din hand när du ska säga något viktigt. Men det finns ingen yttre sanning som ser något annat än själva 

växandet 

i dikesrenen och alla spillror som liknar blommor, de kan vara 
just spillror

#99: Hjälper det att läsa och bli smartare hela livet? - anonym

Hjälper mot vad? Det hjälper inte mot strålande förälskelse, men det hjälper att läsa sin bibel, då får man en mening med sitt lilla liv. Ta bara en sån sak som påsken som kommer nu. I bibeln står det att Jesus uppstod på påskdagen, är man kristen är man förväntansfull på påskafton för då vet man att han kommer uppstå dagen efter. Men på långfredan är man det inte, långfredan är en tung dag. Man går omkring hemma hos sina strängt troende föräldrar, får inte sätta på grammofon, får inte gå ut. Vad får man göra egentligen? Långfredan är världens tråkigaste dag, världens längsta. Om julafton är den bästa dagen så är långfredan den sämsta, och det är väl inte så konstigt egentligen, födelse är positivt, död negativt. Lika bra man inser det.

#98: Var finns de roliga jobben? - anonym

gamnacke huvudvärk
vill ha en fast punkt
en fast arbetsplats
ett fast bord

någonstans
där det inte gör något att gå upp på morgonen
innan den första vagnen går
där man kan lämna arbetsdagen på arbetsplatsen

någonstans
med tid för raster
fönster
förståeliga arbetsuppgifter
någonstans med en bra chef

någonstans
där man slipper telefonen
slipper stå på fötterna hela dagen
bura och kånka tills blodet rinner ut i svetten

ofta nämns pengar
mycket pengar i lufttrafiken
högst upp flera nollor
ovanför glastaket
mycket pengar i datorer

någonstans där man är omtyckt
blir berömd
jag har ingen erfarenhet om de mansdominerade yrken
kanske hamnen?
gå ej under hängande last
återkommer till arbetsvillkoren

någonstans
finns de
finns de?

#97: Vad är syftet med livet? Alltså finns bara ett eller fler syfte? Själv vet jag inte! Men har tänkt att begå självmord för mycket. Jag uppskattar allt som jag har idag, att jag är frisk, har två armar, två ben, plats att sova…men dock tror att ”life is tasteless”. Vad är lösningen? Tack =) - anonym

Vi satt i hamnen med varsin pappkartong och åt gräddig pasta. Bakom de stora kranarna uppenbarade sig himlen, akut ofattbar.
Hit hade vi kommit från två olika håll.
När hon sa:
Meningen med livet är själva upprätthållandet,
avbröt hon den raden av tankar jag var mitt i (om kranarnas märkning av skyn).
Det finns ingen annan mening än upprätthållandet av liv på Jorden, det är därför vi reproducerar oss. Alla varelser - människor som djur, växter – delar samma drift.

En knut bildades inom mig, som behövde komma ut vid rätt tillfälle för att lösas upp.

I några dagar vandrade vi på stigar som doftade barr och harts, salt längs med kusten. Det gjorde lite ont i fotsulorna att trampa på de stora stenarna på stranden. Jag plockade nypon från buskar, skrapade ur de håriga kärnorna och la skalet i munnen.

Vad då med kärlek som inte syftar på reproduktion, är den helt meningslös?
sa jag vid något tillfälle.

På morgonen vaknade jag i ett berättande läge och stack huvudet ur sovsäcken, ur tältet:
….drömde att en katt dog för att alla glömde sköta den.

Det fanns mycket sol och skuggor i gräset den morgonen.  

Vi gick en lång sträcka genom en skog och över en hed. Ischiasnerven började plåga, och det perfekta motargumentet hade ännu inte manifesterat sig.
Okej men då håller jag med! gav jag upp.
Bra! sa hon och fortsatte.

Vid lunchtid badade fåglarna oss i sång och inget ifrågasättande var nödvändigt för stunden.

Framåt eftermiddagen började jag bilda vidare på den filosofi som så småningom hade blivit min.
När omsorgen inte räcker till brukar jag oroa mig för meningen med allt sa jag.
Omsorg behöver väl alla människor, kanske alla varelser sa jag också.
Precis som mat och sömn.
Katten fick inget av detta, utöver att den kanske sov mycket.
Vaddå kärlek som inte syftar på reproduktion?
Ta hand om det levande bara.
Sluta falla på knä för den som dödar.
Hjälten är inte jägaren med vapnet utan samlaren med korgen.
Bakom de stora barrträden uppenbarade sig meningen.
Det var inte för sent att hinna bada innan middagen.

#96: Hur ska jag bli mig själv? - anonym

april, det är mjukt ute

för vem, för vem

ett ansikte framför ett ansikte framför

en naken rymd, ett underligt, argt landskap

ta dig samman bland himlarna och var ledsen i en dag eller så

all skönhet är förödande, nakenhetens doft. beskåda just den här solnedgången, de röda färgerna strömmar in

tar sig an träden och uteplatsen 

med stolarna 

och tystnaden i stolarna

drömmen om succé: jag väver den

drömmen om tydlighet: jag väver den

och fäster i mitt ögas logik

de innersta nerverna

#94: Hur gammal ska man vara för att bli klok? - anonym

Jag stod framför mina elever med ny frisyr, var nervös för att barnen skulle säga sanningen, för sanningen var att det inte blivit bra. Men det var bara en som sa nåt och hon sa ”du har klippt dig”. Hennes blick var klar, koncentrerad, det fanns en visdom i hennes blick som inte gick att förneka. Hennes pappa däremot, han stod och hängde på höften och flackade med blicken när jag kom ut från klassrummet, frågade ”har du klippt dig?”. Det är bättre att konstatera det man vet än att fråga sånt man redan vet svaret på, detta vet barn, när de växer upp glömmer de bort det.

#93: Efter decennier där museerna primärt har köpt in värk av män och ställd ut värk av män verkar det vara en ökning av inköp och utställning av kvinnliga konstnärer. Vad händer? - anonym

långt inne i stallet
fick vi måla de fuktiga väggarna 
drengene spelade trummor 
så väldigt nära en fotboll

måla! sa pappan

en sjöjungfru
en krona
liten och klämd 

ja det var lite av en dröm
i pigernes mörka stall

måla! sa mödrarna
måla! sa lärarna

en smörblomma med strenga kronblad
en annan lille pige
osynlig för sig själv

men herregud gör inte som ni blev tillsagda
i ett stenigt rum med fuktiga väggar
någonstans bakom kvarnan!

#92: Hur många personer blev namngett Karen-Margrethe i 2018? - anonym

Karen-Margrethe fick alltid förklara sitt namn
som skuespillerinden men med bindestreg, sa hon på telefonen
hon kunde verkligen stryka en skjorta, skriva prydligt i ett häfte
kunde sju sorters kakor och Bibeln
men hon tröttnade så fruktansvärt på tanken om husmorsfingrar
så en dag gav hon sig iväg med sina barn
och en dam som hon lyckats imponera
den handsydda duken gick i arv
och samma sak med namnet
hennes barnbarn gillade att gå runt och smila
ropa: kafferepet är en lina, där man hänger nästor sina

#91: Vad får man om man springer 3 kilometer med ett ägg mellan knäna? - anonym


det fanns en lek:
knyt fast en penna runt midjan så att den dinglar ner bakom ryggen
huka över en flaska och styr in pennan rätt
tills den glider ner i flaskhalsen

det gjorde mig på dåligt humör
att springa med ett ägg mellan knäna
inte bara för att det var meningslöst
eller för att jag av naturen är hjulbent

men för att det påminde mig om alla tillfällen
jag gråtit med ett leende

jag gjorde allt rätt:
pennan i flaskhalsen
ägget mellan knäna
rena kläder

ändå
inga applåder
inga nya horisonter
ännu ett argt sms från mitt ex
skakningar i benen

#90: Vad är det första jag minns? Spelar det någon roll? (jag har glömd det, det var någonting med en hund) - Torben

Det allra första du minns är doften av hår som varit utomhus, det är en frisk doft och samtidigt frän för ett barn. Det andra du minns är en färg. En blandning av vitt, gult och brunt. Det skulle kunna vara en hund, men det skulle också kunna vara ett lejon på ett zoo. Eller sand som blåser mot något grått, havet kanske, eller din mors kappa som fladdrar när ni springer uppför en slänt med den gulvita färgen drivande omkring er. Det är ljuset som driver och strandrågen i en böljande båge från havet, mot ett glest litet samhälle, en turistort om sommaren. Mataffären håller på att stänga, ni köper en frukt och en tidning till din mor och ni sätter er på en veranda, som på en scen med utsikt mot världen. Tärnorna flyger upp och iväg, de förlorar sig i himlens väldiga själ, de blir mindre och mindre och himlen blir större och större och du får känslan av att falla mot fåglarna. Spelar det någon roll? Jag vet inte, Torben, men ljuset är tjockt och plötsligt mörknande, som om det drog ihop sig mot knäna. Och långt borta från vägen hörs det vassa ljudet av en spade slå mot ditt inres hårt packade grund.

#89: Jag har haft en så bra jul, jag har haft det rart, mest av allt med mig själv. Hur kan jag fortsätta hålla mig själv nära när vi går in i den mörka vintern? - anonym

ja, jag kände för att åka hem
så jag gjorde det
ibland är det så enkelt
lutade pannan mot fönstret
grusvägar och rälsen blänkte silvriga

den här tiden på året
det känns som tre knivar i hjärtat
ändå överväger man att låta någon komma nära
yksi, kaksi, kolme
det är så långt människor kan räkna
det krävs flera varma dagar för att skaka av oss tyngden
blåsten på översta däcket
hade månen på vänstra sidan och solen på högra
och tvärtom
jag hade ofta någon vid min sida

jag lutade mig mot de jag älskar
det var helt klart att jag tillhörde
sen var det dags att åka tillbaka
någonting i mig drog mig bort ifrån
det som är uppenbart

#88: Om man tror på att Gud har skapat människan, VARFÖR har han då skapat människan? Vad är orsaken? - anonym

Den första människan jag frågar är mamma. Hon sitter vid datorn och håller på med sin pensionssparande.
Den andra är min bror. Jag ringer honom tisdag eftermiddag, han svarar inte.
På väg ut genom dörren frågar jag den tredje människan, min alltid stressade kollega.
Men inget vet, ingen känner till Gud.
Till slut går jag in i minnet och hittar morfar. Innan han dog frågade jag honom: Om man tror på att Gud har skapat människan, VARFÖR har han då skapat människan? Vad är orsaken?
Han sa gemenskapen. Gud skapade människan för att expandera gemenskapen, att öka mängden kärlek i världen.

#87: När vinner Liverpool Premier League? - anonym

Du kan vara ensam om att hoppas på Liverpool. Du kan också vara ensam om dina ögon, rikta dem ut genom fönstret. Det har just blivit blåare på himlen, molnen har dragit bort. Ställer man sig nära fönstret ser man stan till vänster, himlen från det här hållet ger en så många gamla förhoppningar att man bara vill glömma den. Du tar cykeln in mot stan, solen lyser och gruset har sopats bort från gatorna, du märkte det inte. Gatlyktorna vajar i vinden. Tänk om det här är dagen då du kommer över det, slutar tro att ditt liv skulle bli perfekt bara Liverpool vann Premier League. Men dina ben klarar nog inte av att trampa ända bort till havet så sjukdomen, ja från och med nu tänker på det som en sjukdom, kommer finnas i dig imorgon också. Kanske kan du stanna till vid torget, sätta dig där med en glass eller vad vet jag. Sitta på den där trappan där det blir så varmt när solen ligger på. Som om glassen kunde ta dig någonstans. Som om glassen kunde göra dig frisk trots att den bara smälter, i dig eller utanför.

#86: Varför slutar "Kongens Fald" som den gör? - anonym

2010 var något av ett lågvattenmärke på flera sätt. Det började med att jag läste grundkursen i litteraturvetenskap och fick reda på att de stora berättelsernas tid var förbi, en hypotes som skulle bekräftas samma höst när jobbade på ett av stans största caféer. På dagarna rensade jag ut sniglar ur isbergssallad, på kvällen somnade jag framför min första egna TV. Idag vet jag att den stora berättelsen inte är utraderad, men gåtfullt utspridd och flyktig som gas. 

Tidigt varje morgon flyttas böckerna runt inom staden, ibland om man skyndar sig kan man se en bil lämna Chapmans torg i hög hastighet. Först skickas böckerna från en del av stan till centrum, sen skickas de från centrum till en annan del av stan. I böckerna lämnar folk kvar de mest underbara saker. Ovärderliga vykort som man lovat sig själv att aldrig glömma i en bok, hundöron vid de snuskigaste episoderna. Jag tror jag avundas dig som drabbades av Kungens fall. Det låter inte som någonting jag någonsin kommer läsa om jag ska vara helt ärlig. Men det låter som en stor berättelse, och dessutom dansk. 

När du slutade läsa Kungens fall slutade också fler saker. Trycket för öronen lättade, det knakade till i lederna när du reste på dig och gick ut i köket. Så var det alltså dags att kapitulera inför disken. Det måste ha varit så här Strindberg kände sig hela tiden. Det var vackert, och det skulle aldrig gå att förklara för någon. 

#85: Hur kan jag uppfostra mina barn så att de får en bra uppväxt? - anonym

när barnet föds vet man inte hur det är att vara en förälder
och när barnet växer vet man fortfarande inte
en förälder tar sig genom dagarna
det är problemlösning, upprepning
och på vissa kvällar är den för trött för att grina
grina kan i vissa landskap betyda skratta
barnets fötter når inte golvet och kanske aldrig ska
socioekonomiska förhållanden och dna
frågor kan vara gulliga men tröttande
någon på en bar sa: alla har massa idéer om hur de ska uppfostra sina barn
men barn har egna viljor
Linda Piras mamma sa: hur mycket jag än förklarar om hur det är att vara förälder så förstår
du aldrig förrän du är det. ingen kan förklara hur svårt det är. ingen kan förklara för dig vad
kärlek är innan du har egna barn.
Linda Pira sa: allt det där lät som klyschor i mina öron då, men jag fattar verkligen nu.  
jag tänkte: jag vill inte bli gravid för att det skulle fucka med min självbild
min mamma sa: min dotter är själv där ute i världen
jag tänkte: kan inte hon få vila lite nu?

#84: Är pappa ett monster? - anonym

våren kommer, ljuset, sommaren. jag begav mig av i tidig ålder. redan då hade jag förmågan att urskilja löven på träden de blöta tungorna: fladdrande, pladdrande

igår hörde jag: en man i Danmark har döpt en festival efter sig själv

den heter Jim’s Dream

jag ska döpa mina barn efter mig själv, deras barn och barnbarn, deras barnbarnsbarn. alla har svårt att skilja oss åt

samma namn, samma stad
samma blanka ansikten

jag har samma namn som min pappa
jag har samma mun som min pappa

min barndoms gata är lång och krökt, den leder till ett slags torg
den leder till en annan lägenhet med fönster mot berget och berget mot himlen, som ytterligare en dröm

som ofelbart kommer till den som är vaken

jag sprang omkring där en tid, minns allt som sades. det stora, skeva, delade

rum

smyckena ovanpå kläderna, kläderna ovanpå väskan. jag glömde aldrig något. jag sade

det  h e l a

#83: Hur låter blå? - anonym

Farsan ringde, han skulle ut till en ö över helgen, våga inte gå på isen så skulle fixa pjäxor till skidorna. Han hade letat efter sina gamla i uthuset, i garaget. Han hade inte hittat dem. Nu var han i en andrahandsaffär inne i stan, kanske skulle han köpa en ryggsäck också. ”Har du min och din mammas gamla vandringsryggsäckar?” Han ville veta om han kunde utesluta att de fanns nånstans på gården bland alla grejer. Sen kom helgen, där var det blåa, isen, ljudet av isen, ljudet av blått. Farsan hade inte hittat några pjäxor men våga sig ut på isen ändå. Han hade sin kompis med sig, Stefan den långe kallade han honom, det var Stefan som ägde huset ute på ön dit de skulle. Det sjöng i isen när de gick. Efter ungefär en halvtimme var de framme, farsan var glad att han levde. På kvällen åt de blåmusslor, kanske ville farsan fira att han klarat sig. Blått kan låta som ljudet av en blåmussla när den öppnas eller som ett ostron när det bänds upp. De åt också ostron, farsan försökte med kniven, skar och högg i ostronet tills det gav med sig. När han sörplat i sig det sista och placerat skalet på toppen av alla andra blåa skal framför sig frågade han Stefan om det inte var dags att tända en liten brasa. Stugan var liten och sparsamt inredd men en öppen spis fanns det och ett litet bord också. På bordet stod en blå vas med några tygblommor i. Farsan och Stefan flyttade bordet för att nå veden som låg bakom. Vasen gick i kras.

#82: varför firar vi jul? - anonym

Om Jesus föddes i ett stall, en grotta, eller på någon helt annan plats är oklart. Ändå går jag nerför trappan till hans krubba, står kvar på ett av de lägsta trappstegen en stund och väntar. Kön är lång, kanske oändlig. Vi befinner oss i en fuktig grotta, knäböjer och kyssar en stjärna. Jag kan inte säga att jag inte blir berörd av detta, illamåendet talar till mig. Himlen är så vacker och öppen därute, men i stället för att titta upp skyndar man in i de skottsäkra bussarna. Och fälten med herdarna är inte platt som i den illustrerade barnbibeln jag fick av mormor och morfar, den är torr och kuperad. En buss åker från en plats till en annan för att kanske glädjas åt underverket.