#117: Jag har just läst Arundhati Roys De små tingens gud m facination o förfäran. Kastvåld, våld mot kvinnor o mot barn. Har sit förändrats till det bättre el är våldet så djupt rotat o strukturellt att denna hemska verklighet kvarstår? Vad ska man göra åt detta i Indien? - Björn Andersson

Först läste vi din fråga och stirrade ned i tallrikarna. Sen kom vi av någon anledning att tänka på en gång för ganska många år sedan, när vi gick till ett församlingshem för att höra författaren Kristian Lundberg tala. Vi hade med oss våra dåvarande älskare och vi försåg oss med saft och kakor innan föreläsningen började. Ingen hade skrivit om godhet som Kristian Lundberg, i alla fall ingen som vi kände till då. Några år senare berättade Agnes om hans vackra tatueringar, men det var inget som vi tänkte på då. I boken Yarden skriver Kristian Lundberg dessa rader, om ljuset i klassmörkret:

"Först tänkte jag att godhet var en skyldighet, nu tänker jag på det som en rättighet – att vi måste ges möjlighet att vara generösa, solidariska, som häromdagen när jag har glömt frukosten hemma och får hälften av Ajis mat.”

#111: jag undrar varför jag aldrig har sett en duvunge. är det för jag bor i stan. - anonym

Du vet väl att duvor bara uppstår. I skogen kommer de ur granriset, som under en vinge. I staden kommer de ur den lilla växtlighet som finns, ett planterat träd eller buske. Ja, de kommer ur rabatter, blomkrukor, ur ogräset som växer i asfaltens sprickor. Ja, de kommer och de slutar. De kommer vetande om vissa saker. Deras föda består av säd och frukt. Vissa arter jagar insekter och maskar, men bara åt sig själva, för de föder inga ungar. Det är inte konstigt att du aldrig sett en duvunge, de finns helt enkelt inte. Imorse fanns det trettio flugor i det här rummet, nu bara en eller två för jag har dödat dem alla med mitt datorfodral. Det finns inga svar, flugor, Justin Bieber ombord ett rymdskepp, det finns ingen stad i Norge som heter Torsken. Inte heller färger finns, bara vår uppfattning om dem. Du finns i min fantasi och jag ser en framtid för dig i skogen, eller utanför stan, i Alingsås kommer du bo. Duvorna flyger ur träden i Alingsås, de stannar inte upp, de lyfter, släpper, glider mellan topparna på träden. Det är en molnig dag och duvorna trivs särskilt väl när det är molnigt, och du trivs särskilt väl i åsynen av duvorna.

#98: Var finns de roliga jobben? - anonym

gamnacke huvudvärk
vill ha en fast punkt
en fast arbetsplats
ett fast bord

någonstans
där det inte gör något att gå upp på morgonen
innan den första vagnen går
där man kan lämna arbetsdagen på arbetsplatsen

någonstans
med tid för raster
fönster
förståeliga arbetsuppgifter
någonstans med en bra chef

någonstans
där man slipper telefonen
slipper stå på fötterna hela dagen
bura och kånka tills blodet rinner ut i svetten

ofta nämns pengar
mycket pengar i lufttrafiken
högst upp flera nollor
ovanför glastaket
mycket pengar i datorer

någonstans där man är omtyckt
blir berömd
jag har ingen erfarenhet om de mansdominerade yrken
kanske hamnen?
gå ej under hängande last
återkommer till arbetsvillkoren

någonstans
finns de
finns de?

#93: Efter decennier där museerna primärt har köpt in värk av män och ställd ut värk av män verkar det vara en ökning av inköp och utställning av kvinnliga konstnärer. Vad händer? - anonym

långt inne i stallet
fick vi måla de fuktiga väggarna 
drengene spelade trummor 
så väldigt nära en fotboll

måla! sa pappan

en sjöjungfru
en krona
liten och klämd 

ja det var lite av en dröm
i pigernes mörka stall

måla! sa mödrarna
måla! sa lärarna

en smörblomma med strenga kronblad
en annan lille pige
osynlig för sig själv

men herregud gör inte som ni blev tillsagda
i ett stenigt rum med fuktiga väggar
någonstans bakom kvarnan!

#82: varför firar vi jul? - anonym

Om Jesus föddes i ett stall, en grotta, eller på någon helt annan plats är oklart. Ändå går jag nerför trappan till hans krubba, står kvar på ett av de lägsta trappstegen en stund och väntar. Kön är lång, kanske oändlig. Vi befinner oss i en fuktig grotta, knäböjer och kyssar en stjärna. Jag kan inte säga att jag inte blir berörd av detta, illamåendet talar till mig. Himlen är så vacker och öppen därute, men i stället för att titta upp skyndar man in i de skottsäkra bussarna. Och fälten med herdarna är inte platt som i den illustrerade barnbibeln jag fick av mormor och morfar, den är torr och kuperad. En buss åker från en plats till en annan för att kanske glädjas åt underverket.

#78: hur hjälper man bäst de fattiga? - anonym

Det finns ett gammalt ordspråk som lyder ”man kan bara hjälpa sig själv”. Det är osant på många sätt liksom det är osant att man bara kan hjälpa andra men inte sig själv. Jag skriver det här i Berlin, jag går längs med de gigantiska parkerna, besöker museum, barer och framförallt: besöker mitt eget inre. Så, vad får jag ut av min resa? Jag lär mig att vid asfalt längtar ögonen till fält, öppna landskap. Att elektronisk musik får öronen att längta till gitarrer, bas, trummor. Till popmusik. Det finns en låt med the Clash som jag lyssnar på om och om igen, den börjar så här: ”If it's true a rich man leads a sad life, that's what they say from day to day.” Kanske är det de rika som behöver hjälp med att bli mindre rika, mindre olyckliga?

#70: Jag undrar, apropå att vi inte har någon regering. Hur ska motsättningar hanteras? - kompromissa eller stå fast? - Eufemia


Talmannen sänker sin röst till en viskning och säger:
ring på hos din dotter sent en kväll 
och ge henne en TV
Hon behöver följa regeringsbildningen, bostadskrisen
högkonjunkturens avmattning
Sov så sött lilla gumman, din tid är kommen
Vi ger dig sänkta skatter
poliser och försvar
Minns du 2008
Kapitalismens kriser är ett ofrånkomligt faktum
Ingen vet vad som kommer hända med alla pengar
Vi ger dig detta i present och säger:
grattis, lilla gumman
Sov din skönhetssömn och vakna vacker och utvilad
så att du kan känna dig fräsch med de andra tjejerna
Skilj sedan människorna från marken och sätt dem i arbete
Det är den tydligaste hållningen: arbeta eller dö
Köp en massa saker och sänk din röst 
ner i havet
Herr Talman
Det går inte att se människorna för alla dessa stolar
som ska tycka något

#48: Varifrån kommer den här rädslan? - anonym



Det är snart val och jag har blivit äldre på det sättet att jag inte längre tycker att det är någon bra politisk handling att inte rösta för att man inte tror på partipolitik. Jag vet att många är rädda för sina liv. Den här rädslan kommer från att ha sett vita våldsamma män i grupp. Att de kan döda någon mitt på dagen och fortsätta samlas. Att lagen om terrorism inte används mot dem, utan mot muslimer eller folk som “ser ut som” muslimer. Att nassar få gå runt på stan med polisskydd. Att de vill sätta militär i förorten. Att medellivslängden för kvinnor som bor i utsatta områden i Göteborg är sju och ett halvt år kortare än för de som bor i andra stadsdelar. Nio år kortare för män. Att det inte finns bostäder och inte finns jobb. Att den strukturella rasismen och diskrimineringen är så normaliserad att människor som själv inte upplever det inte tror att det finns. Att vi inte vill se, inte erkänna att det finns. Jag är rädd för mina egna fördomar. Att jag inte vågar erkänna mina fel. Att den positiva förändringen är så långsam och den negativa så snabb. Att det inte kommer bli bättre.

Jag är rädd för att jag är för mesig. Jag är rädd för att jag inte vet vad jag ska göra med mitt liv. Jag är rädd för att det finns så mycket som jag inte förstår. Jag är rädd för att jag ska bli fattig när jag blir gammal. Jag är rädd för att jag aldrig hinner bli gammal. Jag är rädd för fler bränder, starkare vindar, översvämningar, mikroplast. Cancer. Att mina föräldrar ska dö. Att mina vänner ska dö. Att mina vänner inte får den vård som de behöver. Att jag inte tar tillräckligt bra hand om mina vänner.

På helt vanliga dagar går jag runt och tänker vad jag skulle göra om någon försökte våldta mig. Jag har övat de här tankarna länge. Hur jag skulle knivhugga förövaren eller peta på hans ögon. Jag vet att jag antagligen inte skulle kunna göra någonting. Att 70 procent av de som blir våldtagna fryser. Jag har sällan en kniv nära till hands. Jag vet att våldtäkt sällan innebär att någon okänd kommer och hoppar på en.

Jag tänker på min första pojkvän som jag hade när jag var 17. Hur han nån gång ville ha sex efter vi hade gjort slut. Hur jag runkade av honom för att han skulle sluta fråga. Hur jag kände mig äcklad, men gjorde det ändå. Det hade aldrig handlat om mig innan det heller. Hur folk tycker att det är helt normalt att göra saker de inte riktigt vill. Hur folk tycker att det är osexigt att prata om sex när man har sex. Hur han fortsatte ringa och smsa och till slut försökte ta livet av sig och skyllde det på mig. Hur min pappa tog mig till psykakuten för att träffa honom. Jag kommer inte ihåg om vi pratade om vad som hade hänt. Hur jag fortfarande undrar om jag betedde mig på ett oempatiskt sätt när han tydligen hade problem. Hur det är så svårt att veta hur mycket ansvar man har för andras känslor. Hur fantasin skiljer sig så mycket från verkligheten.

Hur jag fortfarande brottas med min sexualitet, hur jag har svårt att lita på människor som vill att jag ska njuta, för att det var en sån lång period i mitt liv då ingen frågade mig vad som kändes bra. Jag är rädd för att de som jag känner tillhörighet till inte accepterar mig. Jag vill känna mig okej som jag är. Jag är rädd att jag inte alls vet vem jag är. Jag är rädd för att jag inte kommer kunna kyssa vem jag vill offentligt. Att jag inte hittar någon jag vill kyssa. Att jag hittar någon som inte vill inte ha mig. Att jag fortfarande är kär i någon som jag har lämnat. Att i mitt försök att ha lite självförtroende blir för kaxig istället. Att ingen tycker att jag är cool. Att jag ser ful ut i spegeln. Att jag aldrig kommer acceptera min kropp. Att jag inte kan skriva. Att jag kommer skämmas över det jag har skrivit.

#40: Varför är det så tillfredställande att göra listor? - Kåre

 

Hej Kåre,

det ideologiska svaret är att om vi inte skriver ned listorna så fortsätter vi försöka återskapa dem i tanken, om och om igen i oändlighet, och det stjäl vår uppmärksamhet från produktionen. Alltså: samhället vill att du ska skriva listor.

För en egen del anser jag att listor är för närliggande andra, mer morbida nedräkningar: kommer jag någonsin leva upp till min fulla potential?, etc. Men jag ska nedan försöka besvara din fråga:

1. Vi strävar efter skönhet, och listor är mycket vackra.
2. En lista är lättare att lägga upp på bordet än en hög av obearbetade känslor och läten.
3. Listor är historiskt etablerade, redan Gud tyckte om att skriva listor.

Jag ska nu sträcka mig utanför frågans universum. Istället för att lista saker skulle jag vilja rekommendera dig att istället lista ut saker. Det händer mig när jag minst anar det, men oftare vid havet än på andra platser. Stirra runt mycket. Ta vilopauser. Läs skönlitteratur. Sist men inte minst måste jag erkänna att det är mina egna listor jag har svårt för, andras listor tjuvläser jag ofantligt gärna. Jag vill också be om ursäkt för den något överhettade tonen, ventilationen är trasig. 
 

#37: Hur blir man en mindre lat människa, och mer handlingskraftig? - Anna

 

Hej du

Hej. Hej! Hej!!!

HEJ DU!!!!!

Har du koll på din skattsedel?
Har du tagit din medicin?
Har du det?

Hej.

Har du handlat i dag?
Har du handlat morötter?
Har du gjort någonting?
HEJ!

Du får inte vara lat, det är vi som säger det.
Det är vi som hälsar på dig och säger:

Hej du!

Du får inte vara lat.
Har du handlat i dag?
Har du köpt din medicin?

Spelar ingen roll om du försöker.
Du kommer alltid att vara lat.
Det är vi som säger det. Hej!

Lyssnar du på oss?
Lyssna på oss!
HEJ!
HEJ DU!!!!

#31: Har sett de övertygande ufo-filmerna som Pentagon släppt. Jag tänker spontant att rymdvarelser är snälla, men det vet jag ju inget om. Är de det? - Akronynomous

 

Sedan tidernas begynnelse har jorden fått besök av varelser från yttre rymden. Vid varje besök har de gett människan nya kunskaper och bidrag.

Det var rymdvarelserna som byggde pyramiderna. Man hittade transformatorstationer och spår av rymdskepp efter konstruktionen.

Men deras främsta bidrag var att de parade sig med människan. Det var då främlingskänslan först uppstod. Inte längre skulle människan kunna sägas vara gjort av lera för att återvända till dammet. Det fanns någonting annat i människan, någonting mer.

I människan som djuret.
I människan som maskinen.
I människan som rymdvarelsen. 

#19: How can intelligent, well constructed ideas prevail if most humans are plain stupid ? - Jylu


Some years ago
I cultivated a small piece of land
that I rented from ”Göteborgs kommun”
Every day two men came to my land:
one of them to check if I was married
the other to see that I grew potatoes, not flowers.
One night I stole a neighbour's stone
it was a perfect stone
round and prehistoric, maybe even an egg
I named it ”the stone" and hid it under a bush
Some would call this plain stupidity,
some would call it a strange concern