#42: Jag vet inte vad jag ska fråga. Oj nu blev det sån där press. Jag tror inte att jag kan ställa en fråga. Du kanske kan skicka en länk? – Anton

 

Det låter som att du inte vet så mycket om hur du känner eller vilka bekymmer du har. Eller du kanske inte vill berätta bara. Av bekvämlighetsskäl antar jag att du saknar vishet om ditt inre liv. Då kan jag nämligen berätta för dig att du måste observera förbindelsen mellan kroppen och sinnet.
Någon berömmer dig, någon förnärmar dig, kanske när du går omkring på staden. Du uppfattar detta, hör det med öronen, och får en behaglig eller en obehaglig känsla i kroppen. En intensiv sammandragning av en bestämd muskel, jag kan inte säga dig vilken, bara du vet. Det är det som är poängen. Du dechiffrerar den exakta förnimmelsen, hur den är avgränsad. Den subtila länken mellan kroppen och sinnet blir tydlig för dig. Detta är vishet.
Du försöker vända tillbaka till livet men det går inte. Först på kvällen hittar du ord som beskriver vad som avhöll dig. Du inser också att allt någon gång tar slut. Att förvänta sig annat är alldeles omöjligt.