#39: Vad ska jag göra, när jag förstår att sommarkvällarna är så varma och vackra som de möjligtvis kan bli, men i mig gör de bara ont och påminner mig om ensamheten? - Anonym

 

Inatt drömde jag att alla människor levde med en infektion i sitt blod. Om de började blöda släpptes infektionen fri och växte till stora insektsmonster som vandrade längs gatorna och dödade dem som kom i deras väg. Jag gömde mig i en källare tillsammans med en vän. Ett litet sår slogs upp på min ankel, som hon baddade med alkogel. 

Sommarnätterna är varma och vackra, som du skriver. Det doftar asfalt och växtlighet och ibland är månen ett stort hål mellan husen, som du skulle kunna sticka hela handen igenom. Jag tänker på en person som jag älskat mycket högt. Jag tänker på en annan person, som ställer de rätta frågorna. Det måste sägas: ensamheten är alldaglig. Ensamheten infinner sig i alldagliga situationer. Jag är på väg hem, genom en gångtunnel. Skuggorna är blå. Om natten antar byggarbetsplatsen i mitt kvarter en känsla av total stillhet, som om maskinerna inte kommer röra sig mer.