#35: Jag undrar mest varför - Anonym

 

En brygga vid havet, vågorna slår. På andra sidan sundet står ett vitt hus. Det står, det finns inte bara. Det står för sig själv bland klipporna.

Å baby, jag vet det allra minsta. Jag vet att jag inte vet. Jag är forfarande ung och livfull. I skogen placerar jag en mans hand på min kind. Allt är strävt omkring mig: kläderna mot huden och hans beröring, den sträva och fårade handflatan. Jag sover utan kläder.  Nätterna är vackra och skrämmande, utsmetade, som människorna på olika dansgolv i staden. 

Tre kvinnor på bryggan talar om min generation. De säger att deras döttrar vet mer om vad de inte vill än om vad de vill. De säger att generationsväxlingen inte infinner sig som förr. När de har gått är jag ensam. Havet lyser bortom bryggan, som om något sken under vattenytan utan att stiga upp.