#27: När och hur blir jag nöjd med livet? - anonym

 

märkligt att du skulle fråga mig som är så konsumerad av just den här frågan.

först: jag ångrar mig att jag inte skrev en dikt. jag ångrar mig att jag inte gjorde på ett annat sätt.

sen: det går inte att se förbi strukturerna när vi pratar om livet. du är bara en anonym för mig, jag vet inte vilka saker är besvärliga för dig. men det finns någonting i dig, en känsla, som gnager och hindrar dig från att vara nöjd med livet.

jag tror att jag vill för mycket. jag har svårt att få ro. det finns för många möjligheter, för många sätt att leva ett liv. jag är upptagen av att uppleva, ta in allt det som är vackert, att må bra. det uppstår konflikter.

tänk om du satt hemma vid ditt köksbord och undrade samma sak den kvällen jag satt hemma i mitt kök och googlade: “hur blir man av med fomo?”. jag kan spara dig lite tid och berätta: det fanns inga tillfredsställande svar på den frågan. 

jag har läst sara ahmed på sistone. hon skriver mycket om lyckan, du borde kolla upp henne också. jag försöker fästa mig vid tanken att ens lycka inte behöver vara likadan som alla andras, den behöver inte motsvara samhällets förväntningar. kanske lyckan är en fälla.

på min gamla skola fanns det en affisch.
“if this disappoints you, lower expectations”, stod det på den.
vad tänker du om det?

sist:

kan inte komma över/under/förbi
måste gå igenom
samma tankar
är min lycka byggt på någon annans olycka?
varför ska det vara så?
berusning av alla sort varar en begränsad tid
en kan vänta på värmen och vara missnöjd när den väl kommer
samma med regn
jobb
kärlek
orgasm
barn
gråt
osv.