#59: Jag undrar vilket ljud som passar bäst att kombinera med skrikande barn? Jag har en lista och där har jag skrivit upp olika ljud som passar ihop men efter barnskrik så står det bara ett frågetecken och jag har glömt bort vilket ljud jag tänkte på. Så här ser min lista ut:

Rälsskrik + hästgnägg
Barnskrik + ?
Biltuta + aj (exakt samtidigt)
Bjällra som avslutas med bussgnissel 
Tazer + frihjulet på en cykel.

Tack på förhand för Ert svar!

Har du också vaknat av ditt eget skrik? Det har min syster, hon vaknade och undrade vem som skrek och så var det hon själv. Min bror vaknade av sitt eget skratt, han undrade vem som skrattade och det var han själv. Själv brukar jag vakna av väckarklockan och tro att den är jag, ett litet pip från mig. 
Jag ska försöka fokusera på din fråga men den är inte helt lätt. Alla har olika uppfattningar om vilka ljud som passar ihop med vilka, även vilka ljud man gillar var för sig kan skilja sig avsevärt åt mellan olika personer. Själv gillar jag endast ljudet av sked mot citronsorbet, sorbeten ska vara som snö, och så ljudet av det. Barnskrik kanske passar bäst ihop med ett lugnande tal? Ljudet av att någon tar upp babyn och vyssjar den? Kanske en liten sång? Hade det inte varit hemskt om man låtit babyn ligga kvar där och skrika? Min mormor lärde sig göra så, lät sitt första barn ligga kvar i vaggan när det skrek, de fick inte en bra relation sen.
Barnskrik och en bil som tvärt bromsar in måste ju vara den värsta kombinationen, jag klarar knappt av att tänka på det. Jag tänker mig att jag sitter i min systers rum i Hamburg och hör stan där nere, ljudet av stan i stora städer är verkligen något speciellt, något man vill komma till, vara i. Men att där, i det rummet, höra ett barnskrik bland biltutor, ambulanser, fulla högljudda människor skulle kännas allt annat än trevligt!
Jag var själv ett barn en gång, jag skrek inte så mycket, talade desto mer. Jag minns det förstås inte men mina föräldrar har berättat det för mig. Min mamma säger att hon minns alldeles för lite och så får hon nåt ledsamt i blicken, men vad ska jag göra åt det undrar jag, jag kan väl inte förminska mig och bli hennes baby igen? Min pappa säger att jag hela tiden pratade om att koka saker, allt skulle koka och koka var även ett substantiv, jag pekade på spisen och sa ”koka!” och det är väl inget speciellt med det.